Years Go By...
2014-02-20
Har suttit och bläddrat, kikat och läst igenom mitt bloggarkiv nu på morgonkvisten... Jag är all about både personlig utveckling och utseendemässig, och har varit helt säker på att jag är en sån där som blir bättre med åren! När jag tänker på hur mitt liv såg ut för ett år sen så känns det som att det är bättre nu. Men när jag läser inläggen från t.ex. januari 2013 och kan komma ihåg känslorna bakom, så känns det som att det faktiskt är precis tvärtom.
Jag skrev mer personligt, med mer "glöd" och kreativitet och jag har miljarder bilder på mig själv med stora leenden. Mina texter har blivit mer "Idag har jag..." som jag avskyr, bilderna är förutsägbara och ofta med dålig kvalité, och tills för någon dag sen hade jag inte lagt upp en bild på mitt nylle på cirkus en månad. Jag har miljarder minnen att hämta enorm lycka ifrån bara från de senaste månaderna, men ändå känns det som man var sneppet lyckligare i helvetesmånaden januari år 2013. Back then hade jag en infekterad njure, gick på antibiotika ett bra tag, var i ett förhållande jag egentligen inte digga speciellt mycket, jag hade förlorat en hel näve vänner och till skillnad från den här vintern så var det dubbelt så kallt (och en vädermänniska som jag avskyr ju kyla).
När jag hoppade in i januari 2014 hade jag en drömhöst med drömjobbet i drömstaden i ryggen, många nya och fantastiska vänner, ännu fler praktikveckor framför mig under våren, en studentvecka att se fram emot och börja planera, ett liv på egna ben efter studenten och trots att jag känner mig åsne-ful med viktuppgång, vinterblekheten och ett hår som skriker efter färg/klipp, så får jag så fantastiskt fina komplimanger i alla fall. Det här är ju ett hiskligt bra exempel på att det faktiskt inte spelar någon roll vad som händer kring en, bara inom en. Det är skitsamma vart man är i livet, hur bra eller dåligt det går för en, en sak är bergsäker... Precis som med äkta skönhet så kommer geniun lycka inifrån. Jag är min egen lyckas brunn, och du är din. Och ingen är någonsin så hemsk som man själv tror att man är, aldrig någonsin ♡
Jag skrev mer personligt, med mer "glöd" och kreativitet och jag har miljarder bilder på mig själv med stora leenden. Mina texter har blivit mer "Idag har jag..." som jag avskyr, bilderna är förutsägbara och ofta med dålig kvalité, och tills för någon dag sen hade jag inte lagt upp en bild på mitt nylle på cirkus en månad. Jag har miljarder minnen att hämta enorm lycka ifrån bara från de senaste månaderna, men ändå känns det som man var sneppet lyckligare i helvetesmånaden januari år 2013. Back then hade jag en infekterad njure, gick på antibiotika ett bra tag, var i ett förhållande jag egentligen inte digga speciellt mycket, jag hade förlorat en hel näve vänner och till skillnad från den här vintern så var det dubbelt så kallt (och en vädermänniska som jag avskyr ju kyla).
När jag hoppade in i januari 2014 hade jag en drömhöst med drömjobbet i drömstaden i ryggen, många nya och fantastiska vänner, ännu fler praktikveckor framför mig under våren, en studentvecka att se fram emot och börja planera, ett liv på egna ben efter studenten och trots att jag känner mig åsne-ful med viktuppgång, vinterblekheten och ett hår som skriker efter färg/klipp, så får jag så fantastiskt fina komplimanger i alla fall. Det här är ju ett hiskligt bra exempel på att det faktiskt inte spelar någon roll vad som händer kring en, bara inom en. Det är skitsamma vart man är i livet, hur bra eller dåligt det går för en, en sak är bergsäker... Precis som med äkta skönhet så kommer geniun lycka inifrån. Jag är min egen lyckas brunn, och du är din. Och ingen är någonsin så hemsk som man själv tror att man är, aldrig någonsin ♡
2 Kommentarer
Pap
Jag beundrar både dig och dina bilder storligen.
Rock on!
Oavsett vinterblekhet och viktuppgång så är du otroligt vacker! Av det som går att läsa i bloggen så är du väldigt klok också. Inte en dålig kombination ;)
Trackback